Ja fick ett utbrott idag, det bottnar i en hel del jäkla besvikelse o känslan av att skita helt o hållet fullständigt i mig. En hel del avundsjuka och övergivenhet.
Han vet hur jäkla mycket jag ville och sen att bara gå och boka det med någon annan gör mej jäkligt besviken. Jag förstår varför men samtidigt när man sagt till mej att vi kan och sen nej tack. Nej ja blir besviken. Det är min dröm, min önskan och sen veta att jag inte får. Visst jag får men jag har fasen inga vänner. Inga vänner som vill träffa mej iaf, så känns det. Inget intresse visas.
Nej jag mår dåligt över det. Jäkligt dåligt. Jag vill så gärna komma iväg och att känna att jag inte är viktig det är jäkligt jobbigt. Jag förstår att andra personer är viktigt men det tycker inte jag är en anledning till att bli bortglömd.
Det här kommer ta tid.

Edit: Jag kan erkänna ibland att ja har fel och jag har bett om ursäkt och samtidigt förklarat vart jag står och kommer ifrån. Jag hoppas att han förstår och att det tänks till i fortsättnigen innan det sägs saker.
Jag lever ett annat liv och jag tar saker på andra sätt. Bara för att en person inte menar något så kan jag ta det mer på allvar. Vi är alla olika.
Jag hoppas det kommit en annan förståelse oss emellan nu och visst hoppas jag att de får det bra men helt glad o överlycklig kan jag inte vara då det är det enda jag vill göra och jag får inte.

Det är jäkligt trist att känna allt som jag känner just nu och jäkligt jobbigt men vad ska jag göra?