Ida fick vi oss en liten föreläsning om vad vi gjort fel o hur vi skulle göra rätt. Ja kan bli skapligt irriterad när folk säger åt mig saker som de tycker är fel osv, inte denna gången o de är ovanligt. Jag tog åt mig och höll med för ja hade själv känt samma sak hela dan och tänkte varför gjorde ja inte något åt det. Det är det som är svårt när man är på ett nytt ställe att veta exakt vad som ska göras/hända/vilken ordning osv. Att ja litar på de som varit där några dagar längre än mig. Nu är det slut med det, nu kommer ja bli bitchiga Anna om ja tycker folk inte riktigt gör vad de ska för den känslan har ja haft idag. Imorgon är en ny dag!

Ibland behövs det en helgs paus för att allt ska sjunka in lite. Imorn blir det nya grejer! 

Idag blev det Medley efter jobbet med Carro, blev en sväng i gymmet och jag känner att jag vart där i armar o ben. Får ja inte träningsvärk av de här imorn blir ja galen!!! 

Har fortfarande kvar känningar av lördagens runda i Abborreberg i lördas, att springa upp o ner till tvättstugan igår var ingen hit. Ja fick äntligen me brorsan ut på en runda, ja behövde den pushningen för att ta mig varvet runt. Nu ska ja försöka få me mej han en gång till sen borde ja klara av de själv!

Nu ska ja slappa resten av kvällen :)

Jag har känt det förut och jag hatar att känna det.

Jag har inte en massa vänner och därför känns det dötrist när allt förändras. Förändringar är oundvikliga men ändå så önskar jag att allt inte skulle förändras.



Varför blir några sådana, prioriterar bort? Ja tycker det känns hemskt. Försvinner upp o glömmer bort?

Varför känns det inte lika välkomnande längre? Det kändes bra förr men nu känns det mer som om det är på andra villkor.

Jag funderar på om det är på lika villkor, ibland fungerar det i brist på annars, ibland på andras initiativ men när jag föreslår nåt ingen respons.

Nu känner jag mig egentligen hemsk mot mina vänner men det känns som om alla går vidare, missförstånd mig rätt jag vill inte att tiden ska stå still och jag känner inte direkt att jag står kvar utan jag rör mig oxå lite framåt men när allt förändras känns det som om alla glömmer bort mig och fortsätter framåt tillsammans. Lämnar mig ensam på min egna väg.

Jag önskar att vi ändå kunde hitta dem där stunderna som fanns där förr någon gång ibland iaf!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Ny dag!

Mitt huvud är fullt av nya intryck. Ny dag på nytt jobb, det innebär en hel massa nytt. Jag tycker i stort att dagen varit bra. Jag har tagit in en del och vissa saker hade ja kanske kunnat ta in mer! Ja har hört lite grejer. Och sett lite grejer.Ja tycker olika om alla. Jag tycker vissa saker kanske skulle gjorts annorlunda. Det ska nog bli bra till slut.

Däremot så är ja skapligt irriterad över att ja hört att rondellen öppnat i Hackefors, missa de med en dag! Maximal otur.

Saknar verkligen alla gamla arbetskamrater, blir att göra ett besök nån gång i sommar! Gilla verkligen wordfeud-kommentaren ja fick ida :) Saknar mina arbetsuppgifter o arbetskamrater (även han mittemot haha) även om det är superskoj me nytt.

Idag

Idag var sista dagen på InfoCare, ja tror inte jag förstått att det var sista dagen!
Att jag inte kommer att åka 74an någon mer morgon, gå av vid Råberga Bro och sen ta Åtvidabergsbussen 2 hållplatser o sedan gå en bit med mina 2 trevliga arbetskamrater o snacka skit.
Att gå bort till Saab efter arbetsdagens slut o hoppa på 74an där eller att ta tåget hem med Peo.
Att inte få sitta på min plats, prata i min lur, arbeta framför mina skärmar. Allt sånt!
Bara att äta lunch me "mina" tekniker. Fika me mina fikakompisar. Snacka skit me Persson om dagarna. Hänga på kajen hos Pera. Gå förbi björnburen o Jemaconburen. Alla dem där små vardagliga sakerna, att bara stanna till o säga ett litet hej till sina arbetskamrater o prata med dem.
Nej jag har nog inte riktigt förstått det. Att jag idag sa hej då till vissa för alltid.
Vissa kommer ja ha fortsatt kontakt med, det finns ju både telefoner, sms o facebook och många finns ju där! Och dem vill jag jättegärna fortsätta o hålla kontakten med!

Men imorgon börjar det nya och jag tror o hoppas att det blir bra, men samtidigt så finns den där känslan av allt som man lämnar....

Imorgon

Imorgon är sista dagen på InfoCare, det känns vemodigt, sorgligt och bra. Det är ändå ett jobb som jag lagt många timmar på de senaste 5 åren. Mycket har hänt, mycket har förändrats och en del känns precis som vanligt.

Jag började min resa i TVapparaternas förlovade land i Norrköping i ett litet familjärt gäng som tog emot mej med öppna armar, det fortsatte till Linköping och vi blev en del av något större. Ibland kändes det lite stort och ogästvänligt. Jag hamnade en sväng i Bromma och även om det var en bra tid så var det samtidigt väldigt jobbigt, att inte höra hemma någonstans o ingenstans. Jag fanns i ett sorts ingenmansland med ett ben i varje stad. Sen kom förändringen, allt skulle göras om men jag var fortfarande inte välkommen tillbaka. Jag skulle vara kvar i Bromma fastän allt skulle till Linköping och trots att jag inte fick vara med skulle jag ändå lära ut allt. Jag stog där i kylan o tittade in. Det var jobbigt o en mängd frågor snurrade i mitt huvud. Det gick några månader o sen helt plötsligt fick ja komma in i värmen med dem andra. Det var en hel mängd barnsjukdomar som det kan vara när något nytt startar. Det var ändå skoj o spännande med nytt samarbete med Philips och efter lite konflikter så var vi på banan med ett härligt gäng. Vi fick ett härligt år tillsammans innan förändringarnas vindar blåste på ordentligt. Helt plötsligt så försvann hälften och bland dem mina älskade kajor. Vi hankade oss fram i några månader där vi var guds glömda barn. Ingen som brydde sig om hur det gick, alla beslut fick vi ta själva och desamma med alla problem som dök upp. Sen kom beskedet även för mig, även jag skulle få gå samma öde till mötes som mina arbetskamrater gjort under hösten, det kändes fel, det gick till högre ort men sen blev jag räddad i sista stund. Det kändes bra och dåligt för ett jobb är ändå ett jobb. Sen helt plötsligt hände det, det var min tur, med lite hjälp från ett minst sagt oväntat håll.

Och nu är dagen här, eller morgondagen. Min sista på InfoCare. Det känns vemodigt och sorgligt och lämna dem som jag kommer sakna som finns kvar. Förhoppningsvis kommer dem som betyder något fortfarande finnas kvar på något sätt i mitt liv. Samtidigt så vet jag att några kommer jag se för sista gången imorgon och det känns sorgligt.

Träningsvärk

Sviterna av det där Easyline passet igår kommer smygande ännu mer,... det räckte tydligen inte med känningarna i vaderna o magen. Nu är det på väg o bli ännu värre.

30 dagar av mitt liv

Dag 1: En bild på en person du umgås ofta med.

Dag 2: En bild på någon du älskar

Dag 3: En bild på någon i din familj

Dag 4: En bild på en konstig tid i ditt liv

Dag 5: En gammal bild på dig själv

Dag 6: En bild på du och en vän du inte varit med på länge

Dag 7: En bild som du aldrig lagt upp

Dag 8: En person som du saknar

Dag 9: Någon i din släkt

Dag 10: Någon du tycker är väldigt snäll

Dag 11: En person du kan berätta allt för

Dag 12: En bild på någon du har varit kär i

Dag 13: Du och någon klasskompis

Dag 14: En bild som påminner dig om gamla tider

Dag 15: En person som du vill vara med

Dag 16: En bild på dig själv

Dag 17: En ovanlig bild

Dag 18: En bild på din fritid

Dag 19: En person som är snygg

Dag 20: En bild på dina närmaste

Dag 21: En person som alltid ställer upp för dig

Dag 22: En bild på en tid du saknar

Dag 23: En bild från i sommras

Dag 24: En bild som gör dig glad

Dag 25: En person som alltid gör dig glad

Dag 26: Någon/några du alltid har roligt med

Dag 27: En bild som du alltid skrattar åt

Dag 28: En tokig bild

Dag 29: Den nyaste bilden på dig själv

Dag 30: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Valborgsmässofirande o 1a maj

Valborg började som en helt vanlig arbetsdag även om bussen till jobbet i princip var tom, hälften var lediga och jag fick lyssna på Vinyl 107 hela dan :)
Ja rundade av tidigt o gick ut genom dörren kl. 15, blev bussen ner till resecentrum o tåget hem och sen en skön promenad hem i solen med en glass i handen, fick tom slänga iväg ett hej på slutspurten.
Konstaterade när ja kom hem att balkongmöbeln fortfarande står kvar i källaren :(
Kvällen spenderades hemma hos bror där det bjöds på god mat och kalas. Det var supertrevligt :)
Sen mötte ja upp några glada tjejer på Bishop där de dracks lite vin.

Idag började jag dagen me en ordentlig frukost, eller ja 2 mackor o ett glas mjölk :)
Sen bar det iväg till badhuset, ja va ju tvungen o ringa taxiakuten för att ta mej dit då bilen inte startade, ingen luft i cykeldäcken men pappa kom som en räddande ängel så ja hann i tid.
Easyline stod på schemat för första gången och det var jobbigt men ska definitivt testa det igen! Sen blev det ett vattenpass i bassängen innan ja spenderade restan av dagen sovandes i en solstol i Lindö.
Nu ikväll har ja hunnit med att deklarera, baka paj o bara va :)

Att känna att allt inte är så som jag önskar

Att känna att allt inte är så som jag önskar --> att alla ska ha det bra

Happy Birthday

Nu har ju klockan passerat 12 så de får bli att igår var ingen vanlig dag, det var min älskade lillebrors födelsedag! Vem f-n bryr sig om kungen?

Även om ja kan va riktigt dryg, otrevlig o man bara kan undra va fan sysslar hon me o varför ska hon vara sån så är han ändå min favorit o ja skulle göra allt för han. Det märks kanske inte alltid men det är sant.

Grattis Fredrik!