Och som vanligt när jag ska åka bort så har ja världens hemlängtan innan jag ens åkt iväg. Sådär småledsen o vill bara inte lämna min trygga sfär med dem som står mig närmast.
Samtidigt vet jag att kommer jag väl iväg så har jag de toppen.
Men innan är det så jäkla jobbigt.
Ikväll har jag ätit en trevlig kvällsmat med pappa, en liten sista bit av hemmet innan jag åker. Men det är jobbigt att säga hej då. Och ett samtal med mamma och ja lika jobbigt det över telefon.
Nu halvligger jag i soffan o bara funderar på allt o längtar nästan tills jag kommer hem.
Sån här är jag alltid o ja förstår inte varför.
Jag är nog alldeles för hemmakär o familjekär!!!
