Ikväll råka de bli ett litet gråtkalas. Det var inte nödvändigt men det var det som blev av det. Det känns som om ingen förstår mina känslor, många gånger tror jag nog bara att det är så men ändå hamnar ja i den där försvarsinställningen.
Jag tycker det är tråkigt för jag saknar.
Det kanske blir tyst ett tag för ja vet inte om ja orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar