Ida sprang ja spåret i Abborreberg igen men ensam denna gången. Kände mej nästan helt slut direkt men de kan nog ha vart inbillning för ja klara mej igenom o fick för mej att ja va anoingens piggare i benen på slutet. Kan bero på att de inte va någon som skrek på mej att springa snabbare på slutet. Tiden ökades på med en minut men ja är nöjd ändå! Hade förväntat mej mer när ja var tvungen o hålla tempot själv!
Igår fick ja låna Volvon av föräldrarna, komfortkörning tor Linköping! Pappa var så snäll o skulle ta min bil till "glasgrejen" så att ja skulle få stenskottet på framrutan fixat. Bilen kom hem helt nystäad oxå o märket efter staketet som j råkade komma emot förra veckan var oxå borta :) Ja har en sån fin bil nu o världens bästa pappa oxå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar