Alltså fasen va lättirriterad jag blir ibland. Men ibland känner jag mig totalt ignorerad. Att planera något sen ett tag tillbaka och sen inte ens nämna det till mig. Det får mig att gå i taket. Att nämna det det tycker jag att man gör. Att i efterhand förstå att det minsann pratats om det i min närhet. Nej jag är superirriterad över det. Visst de kan mycket väl göra det, inte mej emot men jag tycker åtminstone att man kan säga något. Jag är inte ens inblandad i det men det kan faktiskt uppskattas att ändå säga något.
Att få till svar javisst, de kan vi göra, men sen nu förstå att nej det kommer inte bli något. Det får mig att gå i taket oxå. Jag har lust att dela ut ett antal kängor!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar