Ibland kan jag bli lite irriterad. Som om jag inte kan tänka själv. Som om jag vore ett barn. Försöker skaka bort det men ibland är det svårt.

Jag står ändå där bakom.
Beroende av något annat, som jag själv inte kan påverka.
På något sätt otroligt sårbar.
Framtid.
Vad är det? Hur blir det?

På något sätt så vill jag vara positiv.
Bakslag har jag varit med om innan. Så det räcker.