Jag tar inte alltid för mej och då blir det lätt så.
Med alla i mitt liv, vissa tar jag för mig mer av, andra mindre.
Vissa personer gör större avtryck i mitt liv, det är dem jag önskar att ha kvar länge. Det blir inte alltid så. Vissa har redan försvunnit och dem saknar jag. Vissa känns som om de börjar glida bort. Som om jag famlar efter livlinan men den bara lider genom mina händer.
Inget att göra åt, det är sånt livet är. Fullt av besvikelser och glädjeämnen. Personer som kommer och går.
Att bli bortglömd. Att vara ensam. Det är inte något som jag önskar någon. Det är ingen angenäm känska. Jag sätter lite punkt där för jag behöver det.
Jag hoppas att alla tänker på att nånstans finns det någon som är helt ensam och den kan behöva någon. Det är inte så svårt att sträcka ut en hand.
Djupa tankar för en fredag tänkte ja skriva (och gjorde det oxå), för det känna så. Tappar bort dagarna helt när ja går på semester mitt i veckan! Djupa tankar behövs ibland för att vara glad över det jag har och att ha styrka och kunna ändra på det som behöver ändras på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar