Har pratat ut med min bror allt som hänt. Behövde nog prata av mej litegrann.
Ibland säger ja för mycke när ja är full.
Ångrar en viss del men det är ju ändå när man är full som man är ärlig. Det är väl det jag tror iaf, är nog inte ett dugg sant egentligen.
Varför är det då i onykterhetens stadie allt ska komma ut? Varför kan man inte prata om saker nykter. Är det så mycket svårare egentligen, det borde vara enklare. Du har mer kontroll på dej själv och allt kommer nog ut på ett mycket bättre sätt.
Det känns som om det här är något som genomsyrar allt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar