Ett år

Idag är det exakt ett år sedan jag fick samtalet som förändrade mitt liv.
Lite starka ord kanske.
Nästan en månad hade jag varit arbetslös och ihopdeppad var jag definitivt inte, men ett samtal om att jobbet var mitt fick ändå en stor sten att lyftas från mitt bröst. Ett jobb är alltid ett jobb och arbetslös är inget jag önskar någon. Det sätter sig ändå där på hjärnan, tankarna om när det där jobbet ska bli mitt. De ständiga tankarna om att pengarna ska räcka till. Att inte kunna unna sig det man vill.
Nu hade jag tur, 6 veckor var jag hemma. Det är inte alla som har den turen. Såhär efteråt så inser jag att arbetslösheten just då, det var en bra sak för mig, första dagen hemma, det var då jag insåg att under flera månader så hade jag mått dåligt. Det är inte så man ska känna på sitt jobb, tycka att det är jobbigt o gå dit, inte trivas när man väl är där. Men det var inte nåt jag insåg förrän jag kom kom därifrån.
Det var mycket som inte var bra på den dära elektronikkedjan. Även fast de fanns en hel del trevliga arbetskamrater så uppväger inte det allt som var dåligt. Och dåligt fick det mig att må.
Men ut därifrån kom jag med livet i behåll, ut i arbetslösheten visserligen, men till något som ändå fick mig att må bra. Och efter bara några dagar kom samtalet om intervju som blev av ännu ett tag senare som ledde till samtal ännu några dagar senare om att jobbet var mitt. Då började semestern i mitt huvud, beta av lite underbara människor innan det underbara arbetslivet började igen.
För hittade rätt gjorde jag :) Och idag skulle varit den sista dagen men nu har ja haft turen o få vara kvar året ut. Och jag hoppas det löser sig för jag trivs så jäkla bra. Jag vet att efter ha upplevt det motsatta så känner man att man hittar rätt och det känns rätt så håll fast i det. Så jag hoppas att jag får göra det :) Jag har också fått chansen att lära känna ett gäng underbara människor som jag hoppas finns kvar i mitt liv på något sätt vad som än händer!