Jag har känt det förut och jag hatar att känna det.
Jag har inte en massa vänner och därför känns det dötrist när allt förändras. Förändringar är oundvikliga men ändå så önskar jag att allt inte skulle förändras.
Varför blir några sådana, prioriterar bort? Ja tycker det känns hemskt. Försvinner upp o glömmer bort?
Varför känns det inte lika välkomnande längre? Det kändes bra förr men nu känns det mer som om det är på andra villkor.
Jag funderar på om det är på lika villkor, ibland fungerar det i brist på annars, ibland på andras initiativ men när jag föreslår nåt ingen respons.
Nu känner jag mig egentligen hemsk mot mina vänner men det känns som om alla går vidare, missförstånd mig rätt jag vill inte att tiden ska stå still och jag känner inte direkt att jag står kvar utan jag rör mig oxå lite framåt men när allt förändras känns det som om alla glömmer bort mig och fortsätter framåt tillsammans. Lämnar mig ensam på min egna väg.
Jag önskar att vi ändå kunde hitta dem där stunderna som fanns där förr någon gång ibland iaf!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar