lördag 7 augusti 2010

Ida är de 16 år sedan farmor gick bort. Tiden går verkligen fort, känns inte som så många år har passerat.
Hon var den första som jag minns som gick bort av min familj. Sedan dess har det tyvärr blivit ett fåtal till. Snart är det även en begravning till som ska klaras av.
De finns där i minnet, de som inte finns ibland oss, fortfarande kvar. Och ibland så tänker jag på den tid som varit. Fina minnen finns det där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar