Syns man inte så finns man inte

Jag tycker inte det känns ett dugg kul att helt plötsligt så finns man inte. Helt osynlig. Förr så var det annorlunda. Men nu är allt annat viktigare och ja då glöms man bort. Bara för att jag är ensam och alla andra är 2 så tycker jag inte att det känns ok. Visst är det andra villkor, men bara för det så betyder det inte att det ska vara andras villkor. Lika villkor tycker jag låter mycket bättre. Visst jag kanske låter lite bitter och ja det kanske jag är men samtidigt så tycker jag inte att jag har helt fel. Det är bara tråkigt att det blir som det blir. Att de som man hade nära inte längre är lika nära. Jag kan inte rå för att jag känner mej bortglömd och jag förstår att de som gått vidare till 2 är inne i en helt annan fas än mot var jag är men jag kan inte rå för att jag känner mej helt utanför, att när nåt väl händer så är det på deras villkor.Jag önskar att någon mer är jag kunde tänka och om de nu tänker, visa det. Höra av sig!