Inatt har ja drömt igen, det var ingen vacker dröm egentligen. Jag var så arg, arg på min bror, mina föräldrar, på alla. För att ingen hade berättat för mig, jag var den sista som fick veta. Och även om jag i drömmen förstog varför så var jag så arg. Och besviken, ledsen, sviken. Men mest arg.
Jag tror att det var lite av en tankeställare för mig för scenariot skulle kunna hända i verkligeheten. Jag vet det och jag är inte stolt över det. Det får bli något att tänka på för mig.
Innerst inne vet jag också varför jag får dessa känslor, jag måste lära mig att bearbeta dem.
Dessa drömmar, beror dem på att jag är så trött, utpumpad? Jag drömmer som aldrig förr och kommer ihåg dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar